- Zayn?
- Yes.
Han tittade på mig.
- I wanna se your tattoos now.
- Okay.
Han log och drog av sig sitt linne, sedan visade han stolt alla sina tatueringar.
- Wow, they're beautiful... mumlade jag.
Han log.
- By the way... when is your next concert?
- Tomorrow at seven, here in New York, svarade han. Are you coming?
- Of course! sa jag.
- Good, sa han och kysste mig på pannan. Shall we sleep now?
- Sure, sa jag och lade mig ner.

Det kittlades i mitt hår. Jag tog ett andetag och tittade upp. Jag möttes av två gyllenbruna, glittrande ögon.
- Good morning beautiful, viskade Zayn och fortsatte leka med mitt långa, blonda hår.
- What time is it? sa jag hest.
- Half past nine, svarade han ointresserat.
- Zayn, you should have wake me up!
- I could'nt. You look so damn beautiful when you're sleeping.
Jag log snett och gick till spegeln för att fixa iordning mig. Jag drog borsten några gånger genom håret. Jag såg Zayn genom spegeln, han tittade ordentligt på mig samtidigt som han log.
- What? jag rynkade pannan och kletade på mascara på ögonfransarna.
- Nothing, sa han.
Han reste sig upp.
- It's your mom, sa han och räckte över den durrande telefonen till mig.
Jag tittade på Zayn och tryckte mobilen mot örat.
- Hej mamma...
- Hej Taylor, vet du vad jag såg på nyheterna idag?
Jag drog efter andan.
- Nej, vadå? Jag gjorde mitt bästa för att låta förvånad, men jag verkade inte lyckas särskilt bra.
- Var inte dum, fräste mamma irriterat. Tillsammans med en kändis? Varför har du inte sagt något?
- För att jag visste hur du skulle reagera, sa jag kort. Men mamma, lyssna på mig...
Ett tut hördes i luren - hon hade lagt på. Jag svalde och med en sakta rörelse så stängde jag av samtalet. Jag kastade surt iväg mobilen på sängen.
- What did you say? frågade Zayn oroligt.
Mitt i allt så hade jag glömt bort att Zayn inte kunde svenska.
- She... she's taking this very hard.
- Should I talk to her? Zayn tittade omtänksamt på mig.
- No, she'll get over it.
Jag kramade honom och lutade huvudet mot hans bröst. Han lade händerna på mina kinder och lyfte upp mitt huvud. Jag tittade på honom, drunknade i hans ögon. Zayn böjde sig ner och placerade mjukt sina läppar på mina.
Plötsligt kikade Emily fram i dörröppningen.
- Oh, sorry, sa hon och försvann lika kvickt som hon kommit.
Jag skrattade, Zayn med.
Sedan var det Louis tur att kila in. Han värkade - tvärtom - trivas med vår situation.
- Hello people! sa han snabbt och skuttade överlyckligt in i rummet.
- Ready for the concert tonight? han tittade på oss.
- Of course! sa vi samtidigt. Jag rodnade.
Louis spärrade upp ögonen.
- Wow, you are similar.

~~

Klockan 6 gick vi ut ur huset. Vi satte oss i en vit limousine som skulle ta oss till byggnaden där konserten skulle hållas. Paul satt i framsätet bredvid chaffören och killarna, Emily och jag satt i sofforna i baksätet. Emily satt bredvid Harry, jag iaktog dem och det visste jag. Emily var vacker, och singel. Harry var otroligt charmig och singel han med. Jag tittade på Emily uppifrån och ner. Hon hade på sig en åtsittande klänning som framhävde hennes perfekta kropp. Klackarna på skorna var så höga så hon knappt kunde gå. Hennes bruna hår var slarvit lockat och hennes leende glänste. Harry skrattade med henne och jag kunde redan se dem som ett par.
Hur såg jag ut själv? Ett tight linne instoppat i ett par slitna jeansshorts med hög midja. Som vanligt hade jag en öppen skorta i oversize över kläderna. Mina converse var trasiga och mitt blonda hår hängde platt i stripor ner till midjan.
Zayn lade sin arm runt mig. Jag tittade upp på honom och han log. Han lutade sig lite mot mig och hans läppar nuddade mitt öra.
- I love you, don't forget that, viskade han tyst och kysste min örsnibb.

När vi var framme så klev vi ur bilen och Emily och jag försvann backstage med killarna som skulle byta om. Emily och jag satte oss på två stolar utanför och väntade.
Jag tittade ner i marken. Otäcka röster hördes i mitt huvud. "You're a ugly girl." "Tillsammans med en kändis!?" "Zayn deserves better..."
- Babe? någon tog min hand.
- Yes, sa jag snabbt till Zayn.
- You and Emily can go out to the public, okay?
Jag nickade.
- I guess we should go.
- I'm so excited, is'nt you? Emily studsade av iver.
- I guess so... mumlade jag.
- Is it something wrong? Emily rynkade oroligt pannan.
- No, just a little headache, sa jag och log lite.

Emily och jag gick ut till publiken som skrek när vi kom.
- Oh Jesus, Emily fnissade förtjust.
Blickarna vändes till scenen när killarna kom utstörtande. Musiken dånade i mina öron och rösterna hördes fortfarande klart och tydligt i mitt huvud. Det var tjejer överallt. De puttades och knuffades. Skrik och dån lät överallt och det kändes som om mitt huvud skulle sprängas. Jag blundade för en sekund och plötsligt låg jag på marken. Jag kände fötter på min kropp och Zayn som avslutade mitt i hans solo.
- Stop it! skrek han förtvivlat och mellan springorna i mina ögon så såg jag på när han hjälplöst försökte hoppa ner från scenen. Sedan svimmade jag.

Får så himla dåligt samvete att den inte kom upp förrän idag.. Plus att det fick bli jättekort kapitel... Men jag har haft fullt upp! Nästa så kommer den när jag har tid och lust helt enkelt! Ni är bäst, kramar! ♥ Kan jag få 20+ kommentarer? :) 

Twitter, Kik och Instagram: @johannabrodiin
IRL blogg: http://johannaq.blogg.se