The Corner - Prolog
Prolog
(Författarens perspersktiv)
Taylor Johnsson rullade fram på sin longboard. Hon sparkade sin converse mot asfalten för att det skulle gå fortare och placerade den på brädan igen.
Det var höst i London och hon hade precis flyttat dit eftersom att hennes mamma inte kunde jobba kvar i Sverige. Taylor gillade inte London något vidare, hon hade alltid svårt att få vänner. Kanske var det på grund av hennes kaxiga personlighet. Inte ens hennes mamma gillade hon mycket vidare. Inte blev det bättre av tatueringen Taylor skaffade innan hon fyllt 16 utan att fråga. Men det var värre förr. Rökningen hade hon slutat med. Hon var väl det folk skulle kalla för "tomboy", Men hon var sån. Hon gillade att vara ensam, åka omkring på sin longboard och fundera på saker. Hon hade alltid varit omtänksam och snäll, mot dem hon tyckte om.
Hon hoppade av longboarden och placerade den istället under armen med alla armband, medan hon gick längst Londons gator. Hon tog en snodd från armen och satte upp sitt långa blonda hår i en knut. Hon kände en svag vibration mot ena benet och fiskade upp hennes vita iphone.
From "Emily" 13.42:
"Tay, come to Starbucks please, we have to talk. xx"
Emily var den ända som Taylor hade blivit vän med här i London. Hon var raka motsatsen till Taylor och även 19 år, men hon gillade henne ändå. Emily var den ända som förstod henne.
Hon lät hennes telefon glida ner i fickan igen och gick över gatan för att fortsätta till Starbucks. Hon var nu i Londons vackra del. Hon älskade det här. När hon kom till hörnet av gatan så stannade hon till. En vindpust blåste genom hennes kropp, sedan fortsatte hon gå igen - omedveten av vad som skulle hända härnäst.
Hon gick in till Starbucks och gick fram till Emily.
- Hey, sa hon, ställde ner longboarden och satte sig ner.
- Hi Tay! Do you want something?
- Yeah, buy a coffee, sa Taylor och räckte fram pengar.
- Sure, sa Emily och gick iväg.
Taylor tittade ut genom fönstret. Löven flög omkring och plötsligt kom ett liten flicka förbi och pressade ansiktet mot glaset. Munnen formade orden "Look mummy". Taylor vände blicken åt det håll hon pekat och där satt en liten hundvalp. Flickan tjatade på hennes mamma att få gå in, men hon tog bara flickans hand och drog henne med sig. Det liknade faktiskt förvånansvärt mycket henne själv i den åldern.
- I've heard they are good. Pretty hot to.
- What? Taylor snurrade runt och möttes av en kall blick.
- Tay, you're not listen! I said that One Direction is in town, sa Emily som hade kort tålamod.
Taylor tog en klunk av sin cappuccino och höjde ena ögonbrynet.
- Okaaay, and who are they?
Emily suckade.
En vibration till. Taylor tog upp mobilen ur fickan igen.
From "Mum" 14.01:
"Where are you? Come home now!"
- Never mind, I have to go! sa Taylor.
Hon drack upp så mycket av kaffet som hon hann och skyndade sig iväg.
- See ya later Em! ropade hon bakåt.
- Yeah, bye!
När hon kom ut på gatan så tog hon fram longboarden, satte ner den på backen och sparkade ifrån. Hon hade precis kommit till hörnet av gatan när vinden blåste förfärligt i håret. Hon blundade i några sekunder och just då kände hon att hon stötte i något. Eller någon. Krocken var hård och hon svävade i luften ett ögonblick innan hon landade hårt i stengatan. Hon kände sig yr men hörde ändå rösten som sade:
- Oh my god, are you alright?
Taylor blinkade hårt ett par gånger innan hon tittade upp och möttes av två vackra, chokladbruna ögon som tittade oroligt på henne.
Taylor Johnsson rullade fram på sin longboard. Hon sparkade sin converse mot asfalten för att det skulle gå fortare och placerade den på brädan igen.
Det var höst i London och hon hade precis flyttat dit eftersom att hennes mamma inte kunde jobba kvar i Sverige. Taylor gillade inte London något vidare, hon hade alltid svårt att få vänner. Kanske var det på grund av hennes kaxiga personlighet. Inte ens hennes mamma gillade hon mycket vidare. Inte blev det bättre av tatueringen Taylor skaffade innan hon fyllt 16 utan att fråga. Men det var värre förr. Rökningen hade hon slutat med. Hon var väl det folk skulle kalla för "tomboy", Men hon var sån. Hon gillade att vara ensam, åka omkring på sin longboard och fundera på saker. Hon hade alltid varit omtänksam och snäll, mot dem hon tyckte om.
Hon hoppade av longboarden och placerade den istället under armen med alla armband, medan hon gick längst Londons gator. Hon tog en snodd från armen och satte upp sitt långa blonda hår i en knut. Hon kände en svag vibration mot ena benet och fiskade upp hennes vita iphone.
From "Emily" 13.42:
"Tay, come to Starbucks please, we have to talk. xx"
Emily var den enda som Taylor hade blivit vän med här i London. Hon var raka motsatsen till Taylor och även 19 år, men hon gillade henne ändå. Emily var den enda som förstod henne.
Hon svarade på smset och lät telefonen glida ner i fickan igen. Hon gick över gatan för att fortsätta till Starbucks. Hon var nu i Londons vackra del. Hon älskade det här. När hon kom till hörnet av gatan så stannade hon till. En vindpust blåste genom hennes kropp, sedan fortsatte hon gå igen - omedveten av vad som skulle hända härnäst.
Hon gick in till Starbucks och gick fram till Emily.
- Hey, sa hon, ställde ner longboarden och satte sig ner.
- Hi Tay! Do you want something?
- Yeah, buy me a coffee, sa Taylor och räckte fram pengar.
- Sure, sa Emily och gick iväg.
Taylor tittade ut genom fönstret. Löven flög omkring och plötsligt kom ett liten flicka förbi och pressade ansiktet mot glaset. Munnen formade orden "Look mummy". Taylor vände blicken åt det håll hon pekat och där satt en liten hundvalp. Flickan tjatade på hennes mamma att få gå in, men hon tog bara flickans hand och drog henne med sig. Det liknade faktiskt förvånansvärt mycket henne själv i den åldern.
- I've heard they are good. Pretty hot to.
- What? Taylor snurrade runt och möttes av en kall blick.
- Tay, you're not listen! I said that One Direction is in town, sa Emily som hade kort tålamod.
Taylor tog en klunk av sin cappuccino och höjde ena ögonbrynet.
- Okaaay, and who are they?
Emily suckade.
En vibration till. Taylor tog upp mobilen ur fickan igen.
From "Mum" 14.01:
"Where are you? Come home now!"
- Never mind, I have to go! sa Taylor.
Hon drack upp så mycket av kaffet som hon hann och skyndade sig iväg.
- See ya later Em! ropade hon bakåt.
- Yeah, bye!
När hon kom ut på gatan så tog hon fram longboarden, satte ner den på backen och sparkade ifrån. Hon hade precis kommit till hörnet av gatan när vinden blåste förfärligt i håret. Hon blundade i några sekunder och just då kände hon att hon stötte i något. Eller någon. Krocken var hård och hon svävade i luften ett ögonblick innan hon landade hårt i stengatan. Hon kände sig yr men hörde ändå rösten som sade:
- Oh my god, are you alright?
Taylor blinkade hårt ett par gånger innan hon tittade upp och möttes av två vackra, chokladbruna ögon som tittade oroligt på henne.
Så, där har vi prologen! Kan jag få 10 kommentarer till del 1? :)
UPDATE: Haha, en per IP nummer hörrni ;)
