Detta har hänt (Louis perspektiv):
Jag tittade på Zayn. Han smsade med någon. I och för sig så var det inte särskilt svårt att gissa vem det var. Det kändes dåligt på något sätt, att han inte visste vad som skulle hända under morgondagen. Allt kändes dåligt. Att behöva se honom må sådär.
"You've got a message". Min fåniga sms-singnal lät högt ifrån fickan. Jag tittade mig omkring och tog diskret upp mobilen.
From "Taylor" 19.23:
You hav'nt told him anything huh? x
To "Taylor" 19.24:
No, but are you sure you're doing the right thing? I mean, by not telling him anything? Maybe he's not telling you this, but he feels very bad.. he misses you Taylor. And, well, that's a lot. x
------------------------
Klockan var 7 på morgonen när Emily svängde in med sin bil utanför min lägenhet. Hon gick ur bilen, låste den och sprang upp för de 3 trapporna.
Det plingade på dörren och jag öppnade.
- Hi Tay! Excited?
Emily drog in mig i en kram samtidigt som hon log.
- Are you kidding? I'm soooo excited!
- Let's go then!
Jag gick in till mitt rum och hämtade alla saker, och sedan följde jag med med Emily ner till bilen.
Motorn startades med ett dån och jag tittade ut genom fönstret. Vid det här laget hade det börjat regna, och mina ögon fastnade på regndropparna på fönsterrutan. Jag tog upp min mobil och läste Louis sms om och om igen.
From "Louis" 19.24:
No, but are you sure you're doing the right thing? I mean, by not telling him anything? Maybe he's not telling you this, but he feels very bad.. he misses you Taylor. And, well, that's a lot. x
Jag bet mig i läppen. Jag kanske skulle berättat... Men nu var det för sent. Inom 8 timmar skulle vi vara i New York för att sedan vara där, hos dem. Mitt hjärta bultade hårt när jag tänkte på det.
~~~~
- Coffee, anyone? En vitklädd flygvärdinna rullade en vagn genom gången.
- Two cappuccinos please, sa Emily och tog fram pengar.
- Here you are! Kvinnan räckte över två kaffe. En till mig och en till Emily.
- You're quiet.. Emily tittade på mig.
Jag tog en klunk av kaffet och blundade hårt av smärtan efter värmen som träffat min tunga.
- Oh, sorry. I'm just excited, that's all.
- By the way, do you think we'll see any concert? frågade Emily förhoppningsfullt.
- They're on a tour Em, of course we will.
Jag stannade upp lite. Ordet concert betydde konsert, och konsert betydde låtar. Då träffade det mig. Jag hade aldrig hört dem sjunga. Visst, jag hade bara känt Zayn i 4 dagar, så det var väl inte så konstigt. Men jag hade aldrig hört dem. Inte ens på radio.
- Is'nt we there soon? Jag var ottålig.
- Yes we are. In 15 minutes accually, sa flygvärdinnan vänligt.
Aldrig hade 15 minuter verkat så långt som nu. När vi äntligen var nere på marken kändes det som om vi hade flygit i evigheter.
- Do you want a burger? Emily satte ner våra resväskor och tittade på mig.
- Oh yes, I'm starvin!
- Wait here.
Emily gick iväg mot Burger King. Jag tittade mig omkring. Jag hade aldrig varit i New York. Inte ens USA. Det var verkligen stort, och människor överallt.
Emily kom tillbaka med två enorma hamburgare. Vi åt dem medans vi gick ut ur flygplatsen.
- Haha, oh god watch me. Emily satte ner resväskan och vinkade åt en gul bil.
- Ey, taxi!
Jag fnissade.
Chaffören svängde in bredvid oss och tvärnitade. Vi gick in, jag berättade adressen för honom och sedan körde vi iväg.
Jag tog upp min mobil och bläddrade igenom min kontaktlista för att leta upp Louis. Jag satte luren mot örat och efter 3 singnaler så svarade han.
- Lou.
- Hey man it's Tay! Were on our way, we'll be there in 5 minutes, okay?
- Great! Everybody's here. I said I had a supprise for them, so everybody is waiting.
- Good! See ya later then, bye.
- Bye!
Jag stängde av samtalet medans Emily tittade nyfiket på mig.
- It was Lou, was'nt it?
- Yep.
- Okay we're there! Ropade chaffören, även fast det hade räckt att viska.
Emily gav honom pengarna och vi hoppade ut med våra resväskor.
Vi stod utanför ett riktigt stort, vitt hus. Emily tittade på mig, och jag på henne. Nu var tiden inne, efter tre veckors längtan. Jag tog ett andetag, log och gick upp för stentrappan.
- Wait! Are you really going in there? They have guards you know.
Jag tittade över axeln och där stod en liten tjej, i 8-årsåldern. Jag log mot henne.
- I know them.
Hon gapade i några sekunder, sedan sprang hon iväg. Emily skrattade.
- Wow.
Jag tittade på dörren och tog ett till andetag innan jag knackade på försiktigt.
Det tog inte lång tid förrän dörren öppnades och Louis ansikte dök upp bakom den. Han satte fingret för munnen för att vi skulle vara tysta, och gjorde en chest med handen in mot honom för att vi skulle gå in. Vi gjorde som han sa, och när vi kom innanför dörren så drog han in mig i en kram.
- How have you been? viskade han.
Jag gjorde tummeupp och log snett. Sedan tittade jag på Emily och mimade "Emily" till Louis. Han hälsade vänligt genom att krama henne snabbt, sedan tittade han på mig igen och gjorde än en gång en chest med handen. Vi följde med honom till vardagsrummet. En soffa var riktat bort från oss. 4 huvuden stack upp. Ett med blont hår, två bruna och ett svart.
När jag såg Zayns hår så svalde jag hårt för att inte börja gråta.
- Ey boys... sa Louis.
Ingen av dem vände sig om då deras ögon troligen var fast på fotbollen som visades på tvrutan framför dem.
- Uhm, yeah Boobear? sa Harry utan att lyssna.
- YO!!! skrek Louis plötsligt och alla vände sig tvärt om.
Jag bet mig i läppen och log, samtidigt som jag kände tårarna falla längst mina kinder. Jag dränktes i Zayns underbara ögon, precis som första gången vi träffades. Zayns leende förvandlades till ett streck. Han gjorde lika som mig, bet sig förtvivlat i läppen medans tårarna hjälplöst föll ner för våra kinder. Med ett graciöst hopp så var Zayn på fötter. Plötsligt förstod jag att det var på riktigt. Vi stod där ett bra tag, en meter ifrån varandra. Det var bara vi, allt annat fanns inte.
Zayn tog ett kliv mot mig och placerade sina händer på mina kinder. Han lyfte upp mitt huvud och böjde sitt huvud ner mot mig. Jag blundade och kände Zayns kalla läppar pressas mot mina, sedan omfamnade han mig.
- I missed you so damn much, viskade Zayn olyckligt i mitt öra.
- We're together now, that's all that matters, viskade jag tillbaka.
- I love you, now and forever.
Han lyfte upp mig, och snurrade runt mig.
Gash, har suttit med denna hela dagen och bara tänkt, haha. Men nu är den uppe i all fall. Vi kör på 20+ kommentarer till nästa igen :)