Detta har hänt: (Taylors perspektiv)
Han kramade mig och hållde mig betryggande mot mitt bröst.
- Babe, don't worry. She's upset, that's all.
Jag nickade.
- By the way, where were you? frågade jag och tittade på honom.
- In the kitchen, making breakfast.
Hans ord chockade mig. Han var inte i köket, jag hade ju nyss varit där. Varför ljög han?
- You're beautiful, sa han plötsligt.
Jag började förståss rodna och tittade ner. Sedan kände jag två svala fingrar under min haka och jag tittade upp på honom igen. Han tittade på mina läppar medan han bet på sina egna och sedan blickade han på mina ögon. Hans läppar nuddade mina
Jag besvarade kyssen och drog händerna genom hans hår. Efter några få sekunder placerade han sina händer på mina kinder och flyttade bort mig, som om han ångrade kyssen.
- Sorry, I don't know what's wrong with me. Shit...
Han slog ihop med händerna i ansiktet, ställde sig upp och småsprang in i huset.

Jag hade ljugit för henne. Blandat in henne i allt som hänt. Det kändes fel att inte berätta för henne vad som pågick, men hon fick bara inte veta, än. Samtidigt så gjorde allt det här att jag också mådde dåligt. Det som höll på att hända var inte på lådsas. Det var inget skämt. Det var allvar, och det hade jag insett nu.
Jag försökte samla tankarna. Kanske skulle jag berätta allt?

Med Taylors besvikna blickar i ryggen gick jag fort in i huset. Jag svor tyst för mig själv och gick genom korridoren bort till Harrys rum.

Harry låg i soffan, tittade upp i taket. Han kände mig förstörd, visste inte vad han skulle ta sig till. Svetten rann ner för hans panna, kudden bakom nacken var klibbig av svett. Förtvivlat slog han med knytnäven på armstödet. Vad fan hade han gjort? Harry bet sig i läppen för att inte brista ut i gråt. Han drog båda händerna genom håret. Det här fick bara inte hända. Emily var 16 år. Sexton. Vad hade han gjort...? Han måste vara stark nu, men vad skulle han säga till henne? Han tog upp sin iphone och möttes av ett nytt meddelande.

From "Mom" 07.29: Is everything alright with you? When are you coming home? Miss you sweetie.
xoxo Anne.

Jag suckade och skickade snabbt ett svar.

To "Mom" 07.30: Things goin' bad, but we're all alright. I'll let you know when I'm coming home. Miss you to. xx

Harry låste sin mobil och började trumma intensivt med fingret på den.
Plötsligt kom Zayn in genom dörröppningen.
- Hey, sa han och satte sig på sängen bredvid Harry.
- Hi. Han fortsätte röra pekfingret upp och ner.
- You can be wrong, you know.
Harry skakade häftigt på huvudet. Nej, han hade inte fel.
- You should at least talk to her, sa Zayn lungt.
- Don't you understand how I feel? I feel absolutely shit because of this. And that's everything is my fault doesn't make things better. Emily has been crying every second of the last days, she doesn't listen to me at all. I'm trying to be strong, to make the best of this. I don't know what to do, I'm so damn scared.
Med ögonen fulla av tårar skrek Harry ilsket ut sina tankar åt Zayn. Zayn nappade upp varenda ord och tittade allvarligt på honom.
- I'm sorry, viskade Harry. Han sänkte huvudet och drog igenom händerna i sitt hår. You're right, I should talk to her, I just don't know what to say to her, she's crying like all the time.
- Just one more thing, började Zayn. Why did you...
- No, stop it! Harry tog irriterat händerna för öronen och blundade.
- I was an idiot, okay?
Zayn började gå. Vid dörrkanten stannade han och vände sig om.
- Yes, you were.
Han gick ut ur dörren medan Harry lade sig på sängen igen. Han blundade och en låt dök upp i hans huvud. Han började sjunga tyst för sig själv.
Emily kom in i rummet. Hon grät. Harry tittade på henne, men tittade bort när hon kollade tillbaka på honom. Emily gav ifrån sig en högljudd suck och började fläta sitt hår.
- Em, började Harry.
Hon svarade inte. Harry ställde sig upp och placerade händerna på hennes midja. Han lät hakan vila mot hennes axel medan Emil slutade borsta sitt hår. Hon lade ena handen på hans och andades tungt. Sedan vred Harry henne mot sig.

I några sekunder stod han där och tänkte han ut vad han skulle säga. Inga ideér syndes till, så han sjöng tyst i hennes öra.

(Om ni vill får ni gärna sätta på justins live-version medans ni läser, det gjorde jag medan jag skrev och började gråta till slut, hehe.. http://www.youtube.com/watch?v=9YfbM70P4vQ)

Oh no, oh no, oh yeah...

Harry kysste Emily lätt på kinden medan hon tittade ner i golvet.

They say that hate has been sent
So let loose the talk of love
Before they outlaw the kiss
Baby, give me one last hug

There's a dream that I've been chasing
Want so badly for it to be reality
And when you hold my hand then I understand
That it's meant to be 'cause, baby, when you're with me

It's like an angel came by and took me to heaven
'Cause when I stare in your eyes it couldn't be better

Let the music blast, we gon' do our dance
Bring the doubters on, they don't matter at all
'Cause this life's too long and this love's too strong
So baby, know for sure that I'll never let you go

I got my favorite girl
Not feeling no pain, no fear
Don't have a care in the world
Why would I when you are here?

There's a moment I've been chasing
And I finally caught it out on this floor
Baby, there's no hesitation, no reservation
By taking a chance and more, oh no, because

It's like an angel came by and took me to heaven
'Cause when I stare in your eyes, it couldn't be better

Let the music blast, we gon' do our dance
Bring the doubters on, they don't matter at all
'Cause this life's too long and this love's too strong
So baby, know for sure that I'll never let you go


- I've been an idiot, and I know it. But... whatever happens now, I will always continue by your side. With a baby or not, I'll love you both. Always. We have to try.
Emily tittade storögt på Harry medans hennes hjärta slog fortare än någonsin. Vad skulle hon säga? Hon ville verkligen inte det här. Hon var alldeles för ung, och det visste de båda. Men med Harry vid hennes sida, skulle hon klara det då?
Plösligt högg det till i magen på henne. Knäna viktes och med en smäll landade hon på golvet. Harr y for ner på knä bredvid henne och såg hjälplöst på medan Emily vred sig.
Hon skrek av smärta medan hon testade olika ställningar att ligga på. Till sist blev det för mycket för henne. Emily kämpade sig upp på knä, lutade sig fram och spydde.

Harry rös gång efter gång. Paniken ilade genom kroppen på honom.
- I'll take you to the doctor, fick han ur sig och lyfte upp Emily i hans armar.
- So don't fear, don't you worry 'bout a thing. I am here, right here, I'll never let you go... sjöng han tyst.

Wohoo, del 14. Det här kapitlet är man tvungen att läsa väldigt ordentligt, så man inte missar något^^
Det här kapitlet handlade alltså om Harry och Emily, och nu fick ni veta "hemligheten". Ni som inte har följt min ff och kanske börjar läsa nu märker nog att det här kapitlet var lite svårt att förstå, men ni får läsa dom andra också så förstår ni! 

Jag har inte bestämt mig om jag blev nöjd eller inte med detta, lite trögfattat kanske...
Aja, hoppas ni gillar det i alla fall. 20+ till nästa? ♥