Detta har hänt (Taylors perspektiv):
- I wan't to get back to England and stay there with you forever.
Som vanligt pratade jag rätt ut utan att tänka. Det lät fånigt, "forever".
Han log.
- Yeah, me to.
Jag tittade ner på gatan i några sekunder och kände Zayns blick bredvid mig. Jag vände på huvudet och hans gyllenbruna ögon var fäst på mig.
- Don't look at me, look at the stars, they're beautiful... mumlade jag.
Han skrattade.
- They're nothing compared to you.
Jag rodnade och vi tittade på varandra i några sekunder. Jag lade mig ner på taket, blundade och fnissade.
Jag tittade upp när jag kände hans varma andedräkt i ansiktet.
- Trust me, we're going to England, sa han.
Han började blicka mellan mina ögon och min mun, och innan jag visste ordet av så låg vi där och kysstes, mitt uppe på taket. Nu var allt perfekt igen.

---

Jag vaknade av att min mage kurrade. Först då kom jag ihåg att jag inte ätit på riktigt många timmar nu. Jag kastade ett öga på klockan, 04:21.

Jag reste mig trött upp och hasade iväg till köket. Jag möttes av en röst.
- No, Harry, stop it... You have to understand...
Jag famlade efter lampknappen och blinkade hårt av ljuset som slog till mina ögon. Mitt hjärta slog häftigt ett dubbelslag när jag såg vilka som stod där. Deras armar var lindade runt om varandra och de var mitt upp i en kyss. 
Jag stirrade på dem i några sekunder innan jag förstog vilken situation jag precis hamnat i. Emily och Harry drogs ifrån varanda lika fort som om de bränt sig.
- Taylor! utbrast Emily.
Harry rodnade och tittade bort.
- I... I were never here, sa jag ironiskt och vände mig kvickt om. Jag släckte lyset samtidigt som jag masherade ut genom dörröppningen.
- Tay! Wait! Emily kom småspringande efter mig.
- What? Jag vände mig om.
- I... började hon.
- No.
Jag satte fingret framför hennes mun.
- Are you happy with him? frågade jag.
It's complicaded, but yes...
- So, end of the discussion! Have fun.
Emily glodde förvånat på mig.
Jag gick in till mitt rum igen, satte mig på sängen och tittade på Zayn ett tag. Han andades tungt och täcket rörde sig nerifrån och upp.
- Det här är så sjukt... viskade jag för mig själv.
Jag kröp ner under täcket och letade efter hans hand. Jag kramade den och sedan somnade jag.

--

Jag vaknade igen. hungrigare. Jag tittade på klockan som nu var 7 på morgonen. Jag vred på huvudet, men Zayn var inte där. Jag tittade mig oroligt omkring, som om han hade gömt sig. Med tankarna försäkrade om att han säkert åkt iväg tidigt på en intervju hasade jag än en gång ut till köket. Jag tittade mig ordentligt omkring innan jag tände lyset. Jag drog en suck av lättnad när jag insåg att Em och Harry inte var kvar. Jag sträckte fram armen, öppnade kylskåpet och tog ut en apelsinjuice. Jag vände mig om och gick ut genom nätdörren till verandan. Jag satte mig ner på en stol och tittade ut över trädgården. Jag blev plötsligt otroligt rädd när jag såg att det satt någon i hängmattan. Emily...
- Em!? sa jag högt.
Hon vände sig om och vände snabbt tillbaka blicken när hon såg att det var jag.
- What are you doing outside? frågade jag.
Hon svarade inte så jag satte ner mitt juice-glas på bordet och gick och satte mig ner bredvid henne i hängmattan.
- Thinking, svarade hon tyst. Hon drog med handen längst kinden och först då såg jag att hon grät.
- What happend? utbrast jag.
Hon svarade inte.
- Em, look at me.
Hon tittade noga på mig med mascaran rinnandes längst kinderna. Hon tvekade, såg det ut som.
- If I only dared tell... hasplade hon ur sig.
- Seriosly I'm a bit scared now, sade jag och stirrade på henne.
- Don't be, sade hon sakta.
Mitt i allt durrade det till i min ficka och jag halade upp mobilen.
- Honey? Were are you? sa Zayn hest.
- Outside with Em.
- Oh, okay.
- Come out, viskade jag.
Jag lade på.
Några sekunder senare öppnades nätdörren och Zayn kom ut. Emily torkade snabbt bort det värsta av sin mascara och gick fort in. Hon kastade en blick på Zayn. "You ok?" mimade han. Emily nickade och sprang in genom nätdörren.

Han satte sig ner och lade sin arm runt mig. Sedan stack han ner den andra handen under filten jag hade över mig. Jag tog imot hans hand och kramade den.
Jag nickade frågande mot dörren. Han ryckte sakta på axlarna.
Jag höjde ögonbrynet.
- Do you know anything about this?
- No... viskade han.
Jag tittade ordentligt på honom.
- Are you sure?
Han nickade.
Han kramade mig och hållde mig betryggande mot mitt bröst.
- Babe, don't worry. She's upset, that's all.
Jag nickade.
- By the way, where were you? frågade jag och tittade på honom.
- In the kitchen, making breakfast.
Hans ord chockade mig. Han var inte i köket, jag hade ju nyss varit där. Varför ljög han?
- You're beautiful, sa han plötsligt.
Jag började förståss rodna och tittade ner. Sedan kände jag två svala fingrar under min haka och jag tittade upp på honom igen. Han tittade på mina läppar medan han bet på sina egna och sedan blickade han på mina ögon. Hans läppar nuddade mina.
Jag besvarade kyssen och drog händerna genom hans hår. Efter några få sekunder placerade han sina händer på mina kinder och flyttade bort mig, som om han ångrade det han nyss gjort.
- Sorry, I don't know what's wrong with me. Shit...
Han slog ihop med händerna i ansiktet, ställde sig upp och småsprang in i huset.